I författarnas förord i boken "Möjligheternas oas" skriver de att den kommunala kulturskolan jämte folkbiblioteken är landets största och kanske viktigaste kultursatsning. Trots detta finns det lite beskrivet, diskuterat och debatterat om kulturskolorna. Denna bok hjälper till att bryta den trenden då du som läsare får en gedigen bakgrund till den kommunala musikskolan som Kulturskolan härstammar ur samt hur den kommunala musikskolan sedan gick över till Kulturskolan. Boken är skriven av Håkan Sandh, tidigare rektor för två kommunala kulturskolor och f.d. chef för Kulturskolerådet samt Martin Röshammar, författare och frilansjournalist.
Ända sen jag fick höra talas om att denna bok skulle skrivas har jag velat läsa den. Jag arbetar på Kulturskolan som teaterlärare sen flera år tillbaka och hoppas genom boken få större förståelse för den organisation jag arbetar i.
Möjligheternas oas behandlar som sagt den kommunala musikskolans historia med start i det förra sekelskiftet där rötter anas som sedan lägger grunden för starten av den kommunala kulturskolan i 30-talets och 40-talets Sverige. Vi får veta att kommunala musikskolan växte fram ur ett folkbildningsperspektiv, skolperspektiv samt kulturperspektiv.
Kulturskolan är en komplex organisation med många strängar på sin lyra och Möjligheterna oas ger en nyanserad bild av Kulturskolan genom åren fram tills idag.
Historiken blandas med intervjuer av kulturskolechefer, kulturskolepedagoger, forskare, före detta samt nuvarande kulturskoleelever med flera, alla med någon koppling till Kulturskolan. En återkommande fråga som diskuteras i intervjudelarna är vad Kulturskolan ska vara och för vem. Ska Kulturskolan fostra professionella konstutövare eller ska Kulturskolan ses mer som en fritidsaktivitet där det sociala är centralt? Eller ska det inom Kulturskolan finnas möjlighet att tillgodose både bredd och spets?
Boken beskriver Kulturskolan som en verksamhet som inte ger upp, som ständigt strävar framåt i både medvind som motvind. Verksamheten blir hyllad, men också ifrågasatt som exempelvis av två före detta kulturskoleelever, författaren Lena Andersson samt musikern Ale Möller.
Trots att det konstateras i boken att det inte fick mycket skrivet om Kulturskolan är en stor del av den forskning som finns nästan enbart om musik på ett eller annat sätt. Forskningen inom musikpedagogik går hand i hand med den historiska utvecklingen, dvs. att kulturskolan härstammar ur den kommunala musikskolan. Det finns inte mycket skrivit om teaterämnet.
Under senare delen av 80-talet och tidigt 90-talet börjar kommunala musikskolor omvandlas till kulturskolor. En av anledningarna kan ha varit att anslagen från kommunerna sänktes och man såg då att kostnaderna för dans-, teater-, och bildelever blev billigare per elev. Införandet av kulturskola gjorde då att det blev möjligt att bibehålla samma antal elever trots mindre anslag. Att ta in flera ämnen var något som var uppe på agendan på 70-talet, men Kommunförbundet skriver i skriften "Den kommunala musikskolan" från 1976 att det inte fanns behov med tidig färdighetsträning i drama (nämner inte teater) som vid musikutövning därför behövs ingen satsning på ämnet likt musikskolan. Sandh är förvånad över detta då det vid denna tid fanns en omfattande teaterundervisning för barn och unga i Stockholm vid namn "Vår teater". (Vill du läsa mer om verksamheten Vår teater rekommenderar jag att läsa Kent Hägglunds bok "Vår teater - de första 60 åren".) Under några sidor i boken ges en historisk tillbakablick över Vår teaters verksamhet samt hur undervisningen i teater/drama ser utidag utifrån en rapport som Stockholms universitet skrev 2019.
Ämnen som bild, dans, film m.m. ges ungefär samma utrymme. Med andra ord är det inte mycket utrymme för de "andra ämnena" på Kulturskolan, dvs. de ämnen som inte är musikämnen. Musikämnets nuvarande plats i Kulturskolan avspeglar sig i boken, dvs. musikämnet är normerande och är det ämne som man mestadels diskuterar Kulturskolan utifrån. Det är inte utan att jag vill se en mer gedigen historieskrivning över ämnet teater/drama inom Kulturskolan. På samma sätt som det i början av denna bok ges en utförlig bild av den kommunala musikskolan härkomst, skulle jag vilja se en kartläggning över teaterämnets ursprung. Hur såg teaterverksamheten ut för barn och unga runt om i Sverige innan verksamheten gick in under Kulturskolans paraply? Och fanns det teaterverksamheter som inte gick in i Kulturskolans verksamhet och varför?
En intressant läsning ur perspektivet musikämnets dominans inom Kulturskolan är att i Landskrona valde när de skulle införa kulturskola att inte ta in den kommunala musikskolan i kulturskole-verksamheten. Detta på grund av att musiken då skulle bli för dominerande! Då musikämnet i mångt och mycket fortfarande är väldigt dominerade inom Kulturskolan trots att det är över 20 år sen många kommunala musikskolor omvandlades till kulturskola skulle det vara spännande att veta om sådana diskussioner försiggick i andra kommuner inför införande av kulturskola eller bara i Landskrona. Det skulle också vara spännande att veta hur detta upplägg påverkade de "andra ämnena" i Kulturskolan i Landskrona.
Ämnet teater/drama finns representerat i intervjudelarna genom intervjuer med två dramapedagoger, Micke Jonsson(Stockholms kulturskola) och Sofia Cedervall(även lektor på SU) samt skådespelare Marika Lagercrantz. Micke Jonsson tror på ett långsiktigt lärande och att det är viktigt att Kulturskolan "försvarar sin särart" som är, menar han, långkurser. Han understryker även att teaterundervisningen ska präglas av hög kvalité med hög kompetensnivå hos lärare. Marika Lagercrantz trycker på vikten att det måste finnas en grogrund för nästa generation scenutövare och är orolig för Stockholms kulturskola som förlorat många teaterlokaler. Nina Wäha, författare, musiker och skådespelare skriver i förordet till boken att när hon började på Vår teater som 10-åring var det just teaterlokalerna som tog henne med storm. Det var som "en portal till en annan värld".
Trots musikämnets dominans i boken finner jag boken intressant att läsa då de ger en bakgrund till varför Kulturskolan ser ut som den gör idag. Exempelvis visste inte jag att diskussion om huruvida det ska vara gruppundervisning eller inte för instrument har varit på tapeten sedan starten av den kommunala musikskolan och att det till och med debatterats i tv-programmet "Kvällsöppet"!
Sista kapitlet i Möjligheternas oas har rubriken "Vad vi kan lära av historien?" Till skillnad från folkbiblioteken finns det ingen nationell politik för Kulturskolan. Detta har gjort att Kulturskolan år efter år fortsatt med sin lokala verksamhet utan att hamna i centrum för den politiska diskussionen. Det har uttryckts en frustation över att ha varit osynlig i både lokal- och rikspolitik. I flera statliga utredningar har avsaknaden av statligt stöd och möjlig lagreglering lyfts fram. "Det finns fortfarande en hög tilltro, i vart fall från staten, att utveckling ska ske via lokala projekt och inte via nationellt arbete" menar Sandh. Dock finns det röster i boken som menar att det är viktigt att kulturskolorna är självständiga och på sätt kan arbeta utifrån sin särart.
Kulturskolan är en komplex organisation med många strängar på sin lyra och Möjligheterna oas ger en nyanserad bild av Kulturskolan genom åren fram tills idag.
Hanna Håkanson
Comments