Jakob Aspström är 19 år och går sista året i Kulturskolan Göteborgs fördjupningskurs i teater. Han är också ordförande i teaterföreningen Teatersekten samt ledamot i Ung Teaterscens styrelse. Linnéa Christensen är 30 år och teaterpedagog på Kulturskolan Göteborg. Hon har också en bakgrund inom amatörteaterrörelsen och satt i Ung Teaterscens första styrelse. Jakob och Linnéa har ett samtal om vad som fått dem att fortsätta med sin teaterbana så länge.
Linnéa: Hur har din teaterbana sett ut?
Jakob: Jag har alltid spelat teater. I förskoleklass spelade jag och mina vänner massa egenskrivna pjäser för klassen och lärarna. Hemma har kultur och teater också alltid funnits och jag såg mycket på föreställningar på Lisebergsteatern och Göteborgsoperan. Min pappa spelar teater då och då och min storasyster läser musikal och har spelat teater i Kulturskolan. På det sättet har det alltid funnits nära. Jag började i Kulturskolan 2013 och en stor anledning var just att min syster gick där. Jag minns inte riktigt exakt vad jag fastnade för men jag har fått återberättat för mig att redan efter första teaterlektionen kom jag hem och sa: “Mamma! Det här är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Jag måste fortsätta!”. Som sagt vet jag inte vad jag fastnade för då, men det är något med att få vara och spela någon annan. Det är spännande. Och sen är det ju roligt att klä ut sig.
Linnéa: Hur föddes idén med föreningen Teatersekten?
Jakob: Idén föddes i och med Ung Teaterscens kurs om hur man startar en förening. Många gick sitt sista år på Kulturskolan och ville fortsätta spela teater. Teatersekten hade sitt första möte 2021 där jag började som sekreterare, men blev snart ordförande. Föreningen hade en ganska seg start med mycket administrativa saker (organisationsnummer, bankkonto med mera). Det är först nu som vi har börjat jobba mer kreativt. Just nu med fokus på improteater.
Jakob: Hur började teaterintresset för dig?
Linnéa: “Roliga timmen” i skolan tror jag, och så i kören i Sankt Sigfridskyrkan. Jag hade en fantastisk körledare, Gunilla Svensson som lät oss sätta upp massa musikaler. Sen kom jag i kontakt med teater och teaterpedagogik genom Esplanadteatern, då jag i åk 8 praoade där hos Gabriella Jakobsson. Det var bland det roligaste jag gjort, och Gabriella uppmuntrade mig att börja leda grupper på Esplanadteatern. Torsten Kärrbrink, dåvarande verksamhetsledare var också en inspiratör. Föreningsengagemanget var väldigt viktigt för mig. Det fanns så mycket utrymme att skapa och lära sig utifrån intresse. Sen öppnade “teatervärlden” i Sverige upp sig för mig genom ATRs Scenusprojekt 2011. Några år senare fick jag komma till Västerås igen, då som styrelsemedlem för att börja bygga upp Ung Teaterscen (då ATR Ung) med hjälp av fantastiska Malin Tuuvas. Jag minns när jag var på ATRs kansli för första gången att jag kände mig “starstrucked” av platsen och de som jobbade där. Tänk vilken utvecklingsresa vi hade framför oss - och de tyckte att mina åsikter var viktiga. Jag hade tänkt studera något helt annat, men det blev Teaterpedagogprogrammet på Örebro Universitet. Och tur var väl det! Sen rullade det på med jobb, och idag har jag fantastiska elever och kollegor (bland andra TinaMaria Ranaxe och Hanna Håkanson) som inspirerar och utmanar mig att fortsätta växa i min teaterbana.
Linnéa: Vad krävs hos dig för att hålla drivet levande?
Jakob: Det behövs intresse, och vilja. Även drömmar är otroligt drivande eftersom man då har ett mål med var man vill. Jag har mycket drömmar, va! Många drömprojekt, och föreningen ser jag som ett verktyg att uppfylla dem. En enkel dröm är att sätta upp en egen föreställning från scratch. Jag skriver också eget och det hade varit kul att få testa att framföra det och/eller ha workshops med materialet. Kulturskolan är lite mer begränsad men i Teatersekten finns det möjlighet att gå vilken väg som helst och man får fler saker gjorda, samt utvecklas enormt!
Linnéa: Jag tänker att glädje driver en så himla mycket också. Glädje i “fl Glädje i “flams”-tillfällen men kanske framförallt glädje i seriösa gestaltningar, i allvar. Historier och levnadsöden är engagerande!
Jakob: Inspirationskällor är viktiga, t.ex. det amerikanska musikalkompaniet StarKid Productions. De började som ett gäng i college som då spelade ideellt i en vanlig liten teaterlokal. Idag är de professionella och en etablerad teater/musikalgrupp. Det inspirerande är att de fortfarande gör allting själva. Manus, kostym, regi och så vidare sköter de på samma sätt som dag 1. Den utvecklingen är mycket inspirerande för mig och fick mig att börja skriva egna pjäser. Även Claes Eriksson i Galenskaparna & After Shave är en stor inspirationskälla eftersom han har skrivit, regisserat och även skådespelat i de flesta av gruppens föreställningar. Båda dessa är exempel på hur något som börjar väldigt småskaligt kan växa till något väldigt stort.
Jakob: Vilken betydelse har andra för ditt driv?
Linnéa: Jättestor betydelse! Jag har fått så mycket förtroende och ansvar. Det har funnits folk där som öppnat upp dörrar till nästa utmaning. Ibland tänker jag “hur vågade de ge mig det där ansvaret när jag var så liten?”. Men det gjorde de, och jag växte något enormt. Nu kan jag se att det krävdes stort mod och engagemang hos dem som öppnade dörrarna, och för det är jag jättetacksam. De där peppande orden också - de som man får höra på precis rätt tillfälle - de är viktiga. “Det skulle vara ett slöseri om du inte höll på med teater”, sa min teatervän Frida Eriksson, och det var avgörande när jag sökte utbildning. Men framförallt är teater-tillfällena viktiga tror jag. Dit jag kan gå för att lära och skapa sceniskt tillsammans med andra, onsdag efter onsdag efter onsdag…
Jakob: Jag har ju familjen och släkten att tacka för att jag alltid har kommit i kontakt med teater sedan jag var liten. Tack till lärarna för att de lät oss spela teater i klassrummet. Men sen till den teaterlärare som jag har haft sedan dag ett: Hanna Håkanson. Hon är en mycket bra teaterlärare och får en att testa nya banor inom skådespeleri. Hon är bra på att hitta utvecklande teaterövningar som gör att man får någonting av det, att man lär sig något nytt och att de också kan vara kopplade till sceniska produktioner. Hanna är energisk och lekfull, vilket är positivt inom teater och hon är även duktig på att testa spännande idéer som man inte hade tänkt sig innan vilket kan utveckla ett projekt enormt mycket. Hon har även ett stort kontaktnät och är “om sig och kring sig”. Hanna vet var och vilka dörrar det finns vidare till annat. Väldigt inspirerande!
Hanna Håkanson
Comentários